August Strindberg
Bakgrund
August Strindberg föddes 22 januari 1849 i Stockholm. Han var en svensk författare journalist och konstnär. Som barn var Strindberg en blyg och tystlåten kille som ägnade sin tid på att läsa, naturvetenskaplig studier och blomsterodling. Det första August började med va statist för en drama teater men sedan bestämde han sig för att bli författare så då återvände han till Uppsala för sin författar dröm. Men när han började skolan igen så gick det inte så bra för att han bråkade med lärarna hela tiden så han gick ut skolan tidigare allihopa. Då började han skriva böcker och det gick bra för han för han fick höra mycket positiva saker från Karl XV han gav han ett stipendium 1871. Dog 1912 i stockholm han blev 63 år gammal.
Verk
1898 Inferno
1893 En dåres försvarstal
Ensam
Språk/Stil
Egna åsikter
August Strindberg föddes 22 januari 1849 i Stockholm. Han var en svensk författare journalist och konstnär. Som barn var Strindberg en blyg och tystlåten kille som ägnade sin tid på att läsa, naturvetenskaplig studier och blomsterodling. Det första August började med va statist för en drama teater men sedan bestämde han sig för att bli författare så då återvände han till Uppsala för sin författar dröm. Men när han började skolan igen så gick det inte så bra för att han bråkade med lärarna hela tiden så han gick ut skolan tidigare allihopa. Då började han skriva böcker och det gick bra för han för han fick höra mycket positiva saker från Karl XV han gav han ett stipendium 1871. Dog 1912 i stockholm han blev 63 år gammal.
Verk
1898 Inferno
1893 En dåres försvarstal
Ensam
Språk/Stil
Det var en afton i början av maj. Den lilla trädgården på Mosebacke hade ännu icke blivit öppnad för allmänheten och rabatterna voro ej uppgrävda; snödropparne hade arbetat sig upp genom fjolårets lövsamlingar och höllo just på att sluta sin korta verksamhet för att lämna plats åt de ömtåligare saffransblommorna, vilka tagit skydd under ett ofruktsamt päronträd; syrenerna väntade på sydlig vind för att få gå i blom, men lindarne bjödo ännu kärleksfilter i sina obrustna knoppar åt bofinkarne, som börjat bygga sina lavklädda bon mellan stam och gren; ännu hade ingen mänskofot trampat sandgångarne sedan sista vinterns snö gått bort och därför levdes ett obesvärat liv därinne av både djur och blommor.
Gråsparvarne höllo på att samla upp skräp, som de sedan gömde under takpannorna på navigationsskolans hus; de drogos om spillror av rakethylsor från sista höstfyrverkeriet, de plockade halmen från unga träd som året förut sluppit ur skolan på Rosendal - och allting sågo de! De hittade barège-lappar i bersåer och kunde mellan stickorna på en bänkfot draga fram hårtappar efter hundar, som icke slagits där sedan Josefinadagen i fjor. Där var ett liv och ett kiv.
Egna åsikter
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar